örhm..
host..
korta och simpla ord är mkt bättre än långa och kompliserade.
vet egentligen inte varför jag skrev det.. antar att det känndes bra så.
kom fram till på jobbet i onsdags att:" fan vad osmart jag kan vara egentligen. om man jämför med andra."
menar då mer teoretiska saker som matte, språk o.s.v
men mitt minne fäster inte sådana saker. jag kan minnas platser,tider, saker som sagts eller saker som knappt har betydelse in i minsta detalj men när någon ger mig ett mattetal är det som om alla mattelektioner har försvunnigt ur mitt huvud.
jag antar att eftersom många vet att jag inte är världs bäst på dessa saker och att jag var en mes ett bra tag av mitt liv ser man bara när jag... åh..
suck.
antar att jag får möjligheten vid helt fel tillfällen så man antar att jag fegar ur. men egentligen kan jag verkligen inte. antar att jag frågar så mkt för att jag vill egentligen oxå vill kunna och oxå förstå.
visa mig istället för att bara hålla till dem som kan det ni kan. jag vill oxå kunna..
hörde jämt när jag var liten att inga frågor var dumma och det stämmer men det är inte frågorna som är dumma utan dum är bara beskrivningen på hur man känner sig efteråt.
fast det som får mig att egentligen... att faktiskt inte bry mig om jag stavar fel eller inte klara att räkna ut stora matte tal eller kan stora, svåra, riktigt kompliserade ord är att folk som är som jag.. inte så teoretiskt smarta.. har kommigt jäkligt bra framt ändå ^^
för vem orkar ta sitt liv till den nivån att fallet blir så långt, när man väl faller, att man skadar sig riktigt mycket när man väl landar.
(känns lite som om jag kommer få svara på frågor nu ^^... eller?)
min dator kommer inte försen den 20:e. lite jobbigt sådär. eftersom den skulle kommigt typ i tisdags så..
men det var lyckat att vi fixade internet på "lilla datorn". duktig far.. ^^
en sak till.. när jag var liten ville jag bli som sara.
vill det fortfarande ibland :P