untitled recording III
So is it goodbye?
Is it time to set you free?
Is it time to let it fly?
Is it time to let it bleed
We used to take turns
To cover up the pain
Deep below it burns
And the fellin' still remains
Jag somnar snart.. men inte nu.
det är ju snart slut. kan inte somna till slutet.
ska hålla mig vaken..
Jag hinner inte vänja min av att det är vår förens det är sommar
Jag hinner inte vänja mig av att det är sommar förens det är höst
Jag hinner inte vänja mig av att det är höst förens det är vinter
Men jag hinner gott och väl vänja mig vid att det är vinter innan våren kommer
Don't try to fight the feelin'
Because the thought alone is killing me right now
När farfar fick en hjärtattack blev jag rädd.
Blev även väldigt rädd när morfar fick det förr några år sedan men inte lika rädd som nu..
Att förlora farfar är som att förlora en av mina bästa vänner.
Inte att jag gillar farmor, mormor och morfar mindre - absolut inte..
Men farfar har alltid varit speciell för mig. De har ävenn varit så att - eftersom han är äldst och är mest "sjuk" - han kommer försvinna först och då känns det mer att "nu försvinner de" om han försvinner.
När morfar fick sin hjärtattack var den för det första väldigt liten och man kände att han skulle klara det (fast tanken slog en att även han dö) för att han har ett friskare hjärta och är yngst och mest - kan man säga - välbehållen... ^^
Mormor kommer aldrig då verkar det som, hon är den piggaste av alla och det går bara itne att tänka sig :P ingen tror på en när man säger att hon är åttio år.
Farmor är oxå ganska dålig, men där är det mest hennes ögon som är problemet. Hon har typ alla sorters starr man kan ha - okej, överdrift men det är så dåligt hon ser. Hon ser min kontur på två meters håll.. ungefär vid en meter ser hon att det är jag helt och hållet. Hon verkar ganska trött av sig men klarar sig. Det är hon som man inte riktigt har koll på hur länge hon kommer leva. Men samtidigt verkar hon stark och inte direkt i "behov" av att försvinna... som om hon inte är färdig än.
Jag har aldrig förlorat någon. Inte genom döden eller genom att folk bara att folk försvinner.
Det är svårt att se på när någonting tar slut..
Is it time to set you free?
Is it time to let it fly?
Is it time to let it bleed
We used to take turns
To cover up the pain
Deep below it burns
And the fellin' still remains
Jag somnar snart.. men inte nu.
det är ju snart slut. kan inte somna till slutet.
ska hålla mig vaken..
Jag hinner inte vänja min av att det är vår förens det är sommar
Jag hinner inte vänja mig av att det är sommar förens det är höst
Jag hinner inte vänja mig av att det är höst förens det är vinter
Men jag hinner gott och väl vänja mig vid att det är vinter innan våren kommer
Don't try to fight the feelin'
Because the thought alone is killing me right now
När farfar fick en hjärtattack blev jag rädd.
Blev även väldigt rädd när morfar fick det förr några år sedan men inte lika rädd som nu..
Att förlora farfar är som att förlora en av mina bästa vänner.
Inte att jag gillar farmor, mormor och morfar mindre - absolut inte..
Men farfar har alltid varit speciell för mig. De har ävenn varit så att - eftersom han är äldst och är mest "sjuk" - han kommer försvinna först och då känns det mer att "nu försvinner de" om han försvinner.
När morfar fick sin hjärtattack var den för det första väldigt liten och man kände att han skulle klara det (fast tanken slog en att även han dö) för att han har ett friskare hjärta och är yngst och mest - kan man säga - välbehållen... ^^
Mormor kommer aldrig då verkar det som, hon är den piggaste av alla och det går bara itne att tänka sig :P ingen tror på en när man säger att hon är åttio år.
Farmor är oxå ganska dålig, men där är det mest hennes ögon som är problemet. Hon har typ alla sorters starr man kan ha - okej, överdrift men det är så dåligt hon ser. Hon ser min kontur på två meters håll.. ungefär vid en meter ser hon att det är jag helt och hållet. Hon verkar ganska trött av sig men klarar sig. Det är hon som man inte riktigt har koll på hur länge hon kommer leva. Men samtidigt verkar hon stark och inte direkt i "behov" av att försvinna... som om hon inte är färdig än.
Jag har aldrig förlorat någon. Inte genom döden eller genom att folk bara att folk försvinner.
Det är svårt att se på när någonting tar slut..
Kommentarer
Trackback