kära dagbok
"Det var inte en första ögonkastsförälskelse eller något ett tecken från ovan. den bottnade inte i könslust eller tröst, vi måste inte vara med varandra, men ändå behöver vi varandra.
Den växte sig stark och växer ännu, men framför allt: Den är vår.
Men vi som par kommer nog ta slut, kanske till julen eller om några år, eller ännu senare, men det är inte det som är grejen. Redan från början njöt i fulla drag av vad den var just då, och vad den utvecklades till, inte vad den kanske kommer att bli. Jag har inga förväntningar på det, bara förhoppningar om att det ska räcka i en månad till, och en till, och en till. Du kan inte förstå hur bra det är. // en viss Fredrik"
har blivigt lite sentimental o nostalgisk efter att ha läst gamla dagboks inlägg.
måste dock erkänna en sak.. leffe, jag blir ibland rädd, inte ofta men det händer, att du ska göra slut med mig för att vi har vart ihop så länge. jag vill vara med dig så länge det går.. helst för alltid.
jag saknar dig så mkt nu. mer än vanligt.
jag är rädd att du ska försvinna i höst igen o att jag inte kommer få ha dig hos mig. jag slits lite mellan att låta dig göra det du vill o att vara egoistisk o tvinga dig att stanna hos mig..
men jag vet iaf att jag behöver fortfarande dig.. otroligt mkt.
jag vill känna dig hela mitt liv, flickvän eller inte. men du är min bästa vän o iag kommer jag inte släppa dig.. jag kommer kämpa för att få ha dig hos mig. jag vill verkligen att det är vi om fler år.. hoppas jag inte skrämmer dig men det är så jag känner. jag älskar dig, både som pojkvän o bästa vän. du står mig närmast av alla o jag tror verkligen på oss.
//din sofie